fredag, april 08, 2011

Glatt i Hatten

Arbetsveckan har bjudit tillfälle att kommentera inrikespolitik. På torsdagen skrev jag på SvD:s ledarsida om Håkan Juholts laguppställning.

"I en debatt för tre år sedan, när Thomas Östros precis hade tillsatts som ekonomisk talesman för Socialdemokraterna, sade jag att han var så färglös att SVT24 kunde spara pengar genom att börja sända riksdagsdebatterna i svartvitt. Nu är han utbytt, och jag famlar efter ord.

Antagligen känner Widar Andersson på Folkbladet (S) likadant. I vintras hade han en karikatyr av dåvarande gruppledaren Sven-Erik Österberg i tidningen, där den grafiska poängen var att han knappt gick att urskilja från tapeten – så befriad från karaktärsdrag var han. Nu är Österberg ersatt. Av vad?

K-G Bergström, Expressens politiske kommentator, hjälper: ”Det blekaste, profillösaste och mest orutinerade lag en socialdemokratisk partiledare förmodligen någonsin omgett sig med” (6/4)."
På fredagen hade jag en text om att marken skälver under Maud Olofsson, som lånade miljön från en kväll med Stureplanscentern samma vecka.
"Ett partiledarbyte för nära nästa val leder till svårigheter för efterträdaren. Lennart Daléus fick exempelvis ägna sin enda valrörelse till att presentera sig (med kampanjen 'Det här är Lennart' – det gick sådär). Vilket utesluter 2013.

Och år 2012 ska partiets stämma revidera politiken, varför ett partiledarbyte skulle vara i vägen. Återstår 2011. Alltså nu. Men från Maud Olofsson har ingen avgång annonserats.

I måndags skrev it- och regionministern Anna-Karin Hatt (C) i Dagens Nyheter under rubriken ”Centern står för en varm och grön socialliberalism”. Artikeln var så tom på sakinnehåll att den bara kunde uppfattas som en kandidatur till partiledarposten. Då Hatt också av vissa pekas ut som Maud Olofssons utvalda kronprinsessa tolkas artikeln, kombinerad med Olofssons tystnad, som ett försök uppifrån att bereda väg för Hatt.

Den som, i vimlet på Sturehof i onsdags, hade höjt sin bägare och utbrustit att ”Centern står för en varm och grön socialliberalism” hade sannolikt tagits för överserverad.

Tvärtom antyddes det mellan skål och vägg att det var bråttom med alternativ till Maud Olofssons försök att förlänga sitt eget inflytande.

Stureplanscentern, lät det som, är tacksam för den kraft som Maud Olofsson har givit under åren, men är nu inriktad på att säkra slutförvaringen."